Kanalresan

Kanalresan

Ombord på Ameline Eleonore

Glenn & Nina

Amie & Aline

info@komombord.se

Semestern har börjat

Nu är vi på väg igenPosted by Glenn & Nina Henriksson Mon, August 24, 2015 15:34:49
Hej!
I år tog vi oss ner med Novair till Prevezas flygplats vilket betydde att vi tog oss till Cleopatra marina i ett nafs. Flygplatsen ligger ca 2km från marinan.
Vi gör Ameline sjöklar och sjösatter och på onsdagen är vi i havet igen. Första tillägningen blir i Lefkas stad och semesterkänslan började så smått infinna sig. Torsdag börjar med en tur på stan och en kaffe innan vi seglar iväg för att stråla samman med S/Y Fortuna med Bertil och Mårten ombord i en mysig vik på Meganisi som heter Atherinos. Vi vaknar som vanligt till sol o h blått hav. Tar ett dopp sen en lätt frukost på taverna. Bertil och Mårten skjutsar oss med dingen. När frukosten är avklarad gör vi loss och idag går vi vidare till Sivota på Lefkas södra del. Det blir mycket att titta på i hamnen då fallvindarna bråkade med båtarna som skulle lägga till. Lördag och vi bestämmer oss för att gå till Nidri. Vi kryssar oss upp i sundet mellan Lefkas och Meganisi och vinden friskar i och vi är uppe i 7knop. S/Y Fortuna med besättning tar emot och lägger till vid stadskajen. Nidri är ett populärt chartermål och badbåtarna är många och stora. Ikväll skall de ut på beachparty. Ungdomar i långa rader kliver ombord och vi tänker att att det kommer att bli livat i natt när de återvänder. Men inte, ingenting märks när båtarna vid midnatt lägger till igen. Igår dvs söndag var vi på vår favorit ö Kastos. En liten ö med ca 30 bofasta, härliga bad och gästvänliga öbor. Nu (måndag) sitter vi hos Babis, Spartochori,Meganisi. När vi närmade oss kajen står Babis och viftar med sin röda keps och säger Welcome!The best Place for my best friends och sen frågar han om allt är bra med flickorna. För er som börjar läsa här, så kan ni läsa om vår kontakt med Babis förra året under rubriken Dans med Babis bryggor. Idag är allt lugnt och vi ser framemot en stilla kväll med bad och sen en god middag. Vi hörs snart.😎

Vi sitter i skiten

Nu är vi på väg igenPosted by Glenn & Nina Henriksson Wed, September 17, 2014 21:49:45

Ny dag och nya utmaningar.

Vi kastade loss ifrån vår plats jämte två jättetrevliga Sydafrikaner som bor i Kapstaden halva året och seglar här i Grekland den andra halvan. Så ut i Lefkaskanal igen för vilken gång i ordningen har jag glömt, men först skulle vi stanna till och fylla på diesel. På tappen hade dom även glass vilket vi inte har ätit på länge så det fick det bli två goda chokladglassar. Solen sken glassen smakade kanon och kanalen kändes efter alla gånger vi åkt den som våra hemmavatten. Plötsligt så börjar farten att minska och till slut så är det stopp, Lefkas lera hade fångat oss och det spelade ingen roll hur mycket motorn fick jobba och hur mycket segel vi satte, vi satt fast. När en segelbåt närmade sig så skrek vi att " we are stucked in the mud, can you help us " Skepparen på den brittiska hyrbåten tittade lite nochigt på oss och skrek tillbaka " you have to call the Marina" never in my life, tänkte jag, dyrt dyrt. Nej det var bara att vänta på nästa båt som helt oväntat var en Svensk, Bo och Gerd Thunborg i båten Cajola. Jag simmade ut en tamp till deras båt. Och nu, ni som sett SOS sällskapsresan svingar jag mig ut hängandes i bommen. Full maskin på Cajola och full maskin på Ameline och alla extra kilona som blivit här i Grekland längst ut på bommen så att vi lutade så mycket som möjligt och vips killevips så var vi loss och vi kunde fortsätta vår resa. Karma fungerar. För bara någon vecka sedan så hjälpte vi en britt loss i en precis likadan situation.

Vi fortsatte till Bungalow bay men väl där blåste lite för mycket för att ligga över natten Så det fick bli en välkänd vik på Meganisi istället. Dagen efter seglade vi till Katos som blivit en favorit, en liten ö och en liten by med bara 32 bofasta. Middagen blev hos Chef John uppe på kullen. Han är supertrevlig och mycket serviceminded. Här får man alltid en fri tvätt när man äter middag hos honom att utnyttja när man vill, nästa vecka eller nästa år spelar ingen roll. Nu ligger vi i Lefkas stad igen och planerar att dra norr ut mot Parga och Paxos .

Skep ohoj.

Dans med Babis brygga

Nu är vi på väg igenPosted by Glenn & Nina Henriksson Sun, September 14, 2014 20:23:35

Hallåj.

I senaste bloggen så skrev Amie om att det troligtvis skulle bli party party och det blev det. Men inte så som vi trodde utan denna gången så var det båtarna som bjöd upp till dans. När vi legat på beachen efter en sen lunch så brakade plötsligt helvetet löst, med ett dån så kom åskan farande från berget, vi hoppade upp ifrån våra solstolar och återvände småspringande till båten och Babis ställe. De sista hundra meterna så kände vi några droppar och väl inne under tak så kom skyfallet. Det var bara att beställa in lite rosevin och helt enkelt vänta ut regnet (trodde vi). När vi satt där och sippade på vinet såg jag hur havet började koka. Nu kommer det att börja att blåsa, sa jag till tjejerna och 30 sekunder efter att jag sagt det så var det full kuling inne i hamnen. Jag gick ut på flytbryggan för att se så att allt var ok, vilket det var men jag kunde inte i min vildaste fanatsi tro att dels vinden skulle hålla i så länge, men framför allt inte att sjön skulle bli så grov inne i "hamnen". Babis och Panos bryggor har inget skydd emot nordliga vindar som detta var. Vi var många ute på bryggan som försökte att på något sätt lindra åverkan och mitt i detta kaos stod Babis och Panos och gav direktiv till chockade båtägare. Båtarnas dans blev vildare och vildare. Då Ameline som var en av de mindre båtarna började att likt den dans som vi på åttitalet dansade, den där man skall slå ihop rumporna med varandra. Så fann vi inte någon annan råd än att lämna hamnen. Om Ni har varit i en hamn någon gång då det blåser full kuling, blixtrar och sjön är grov så förstår ni säkert att kasta loss och försöka att komma ut ur hamnen inte är det första man tänker och änu mindre vill.

Efter en kortare genomgång med Nina på vilket sätt detta skulle ske så släppte vi på förtöjningarna och för full maskin backade vi ut ur hamnen. Vi låg på insidan av den södra bryggan och hade inte många metrar till de andra båtarna som låg på den norra. Vinden hade vi rakt i sidan när vi låg vid bryggan så efter hand som vi kom ut i mellan båtarna så blåste fören ner och vi kunde backa rakt emot vinden och kom på så sätt ut ur fällan. Då jag gjorde loss moringen ( En lina som sitter fast i en stor kätting som ligger på botten, detta används i hamnar så man slipper att använda sitt egna ankare) såg jag att den höll på att brista, så våran manöver med att lämna hamnen räddade många båtar men framförallt Ameline Eleonore.

Väl ute på fritt vatten så kunde vi andas ut. Det fortsatte att blixtra runt omkring oss och vi såg flera blixtrar som slog ner i havet bara någon distans ifrån oss. Barnen hade vi lämnat i land och efter någon halvtimma så kom det ett sms och nu hade det lugnat ner sig och vi kunde återvända till hamnen. Den grekafton som vi hade tänkt oss hos Lakis den fick vänta till en annan gång.

Ameline har fått en del blesyrer så i vinter så kommer hon bli omplåstrad. Jag tog kontakt med Pernilla på Alandia och hon var mycket förstående då hon själv hade varit ute för en liknande händelse på Hydra för något år sedan, hon lovade att prata med Jörgen på Åland och bara efter en halvtimma så kontaktade han oss och kunde lugna oss med sin mumindialekt.

När nästa dag kom så var det som vanligt igen solen sken och allt var frid och fröjd. Vi tog oss tillbaka till Lefkas för tjejerna skulle mönstra av. Nu är vi själva igen och idag har vi varit på utflykt på land med scooter och nu skall vi gå och bevaka valet och kolla så att våra poströster blir räknade.

party

Nu är vi på väg igenPosted by Glenn & Nina Henriksson Thu, September 11, 2014 15:34:01

Hej!

Vi ber om ursäkt sporadiska uppdateringar här på bloggen, internet och även el här i Grekland är det lite si och så med. Men här kommer en uppdatering.

Efter Fiscardo seglade vi vidare till Vasiliki. Påvägen till Vasiliki åkte vi förbi vad som utsetts till världens vackraste strand av någon. Efter att ha ankrat upp, ätit lite lunch och tagit några simturer fick vi besök av 3 stora badbåtar med alldeles för mycket människor ombord på och helt hysterisk musik. Det tog ungefär 2 min från att de kommit in i viken till att halva båten låg i vattnet och efter ytterligare 2 min var alla återigen ombord. Musiken höjdes och de tre båtarna drog iväg för full maskin till nästa vik där samma procedur skulle upprepas. Än en gång blev vi påminda om vilket speciellt släkte vi människor är.

Efter att ha sovit en natt i Vasiliki seglade vi vidare till en ny favorit, Kastos! En liten ö med knappt 20 invånare. Tydligen så härjade en polioepidemi där på 70 talet som fick många att fly ön. Det är i alla fall vad ryktet säger men vi vet inte om det faktiskt stämmer.
Uppe på toppen av byn ligger en liten taverna dit vi gick båda första och andra kvällen. Första kvällen väntade vi så länge på maten att vi nästan han bli lite snurriga av allt vin innan. Sämre kan man ju ha det. Maten smakade i alla fall så bra när den äntligen kom in att det blev ett återbesök redan kvällen efter.
På Kastos blev vi även inbjuden till en båtgranne på en drink. En jätte trevlig herre som heter Tony och kommer från London samt hans två vänner från USA. Tony har en Amel 54 så nu är vi sugna på större båt. Tony som är gammal bankman upplyste även mig och Aline att vägen till hans tillvaro går genom att spara, inga iPhones, iPads, nya kläder eller resor. Ja, vi vet inte riktigt om vi håller med men vi är ju så väluppfostrade att vi bara nickade och höll med. Men i huvudet snurra andra tankar.

Just nu är vi hos Babis i Spartochori. Värsta partystället för 50 plusare. Vaknade inatt av att en full tysk ramla i vattnet när han skulle gå på sin båt. 5 andra tyskar slet som djur för att få upp honom på bryggan igen samtidigt som de upprepade ordet "slafen" 17 gånger.
Tvivlar starkt på att kvällen kommer bli lugnare. Hörde det ryktas om att det inväntades 80 båtar plus att det är torsdag vilket här i Spartochori betyder Grekkväll!

Party Party från oss på Ameline Eleonore!

Påmönstring

Nu är vi på väg igenPosted by Glenn & Nina Henriksson Fri, September 05, 2014 17:32:13

Skepp o hoj igen long time no sea.

Nu kommer det en liten uppdatering på vårat äventyr i de Grekiska farvattnen. Efter att vi lämnat Sivota så tog vi sikte på Spartakhori en liten by på ön Meganisi. Vi hade fått tips om byn och all dess personligheter. Lakis Taverna högst upp i byn och Babis och Panos bryggor där man får ligga om man äter på deras restaurang. När vi närmade oss Spartakhori så kom det en gummibåt i rasande fart mot oss och förklarade att vi skulle följa efter in i hamnen. Nu när man är i främmande vatten så gör man som man blir tillsagd, så det var bara att följa efter. Väl inne i hamn och fastbundna i bryggan så kommer det en jättegrek ut på bryggan iklädd grön fotbollströja och badbyxor. Han stirrar en stund på oss och säger med tryck i rösten " Ni har aldrig varit här förut, jag känner alla mina båtar". Babis hade presenterat sig. Han styrde sin hamn med järnhand och gud nåde den som inte följde hans order. Vilsna britter och veliga fransoser fick sina fiskar varma då babis hojtade inne ifrån restaurangen och gav dem order om att släppa ankaret, ge full gas, full back eller något annat. Vi hade full underhållning under hela eftermiddagen.

Lunchen käkade vi hos Babis och även middagen. Då fick vi se nästa akt på underhållningen det var Babis bror Panos som i badbyxor sprang omkring och serverade. Han rusade ifrån köket med tallrikar fulla med delikatesser. När han hade levererat dessa så for han som ett yrväder iväg för nya uppdrag vilka kunde vara av alla dess slag, ena stunden så var han på bryggan och nästa stund så stod han i gummibåten forsandes ut till en annalkande seglare, The Panos show.

Nu hade det blivit Söndag och tjejerna skulle komma för två veckors segling. Så vi tuffade upp till Lefkas igen och hittade en bra plats utmed stadskajen. Vi gjorde fast i kajen och gick direkt upp och satte oss på kajen och beställde lunch. När vi sitter där så kommer det en stor Fransk båt och lägger sig jämsides med oss och i vanlig ordning så går jag ner till kajkanten för att ta emot. Jag halar upp moringen ( en lina som man använder till att förtöja den del av båten som sticker ut ifrån kajen) Fransosen tar emot denna och lyckas efter en stund att få in den i sin bogproppeller (bog propellern sitter i fören på båten för att man skall kunna köra båten i sidled ). Redige Kapten Henriksson alltid redo tar på sig grodfötter och cyklopöga och innan Fransosen hunnit fatta vad som händer så är jag i vattnet " qu´elle dommage" utbrister han. Tampen kommer ut ur hans köttkvarn till bogpropeller och jag häver mig upp på Ameline duschar av mig hamnvattnet och återvänder till min lunch. Ibland är det käckt med lite ADHD. Fransosen ville bjuda på en Ouzo men jag avböjer då det står en Mytos och väntar.

Eftermiddagen kommer närmare och bussen med den dyrbara lasten anländer, Amie och Aline som har varit på resande fot i ett dygn anländer för att stärka upp oss inför resan till Odysseues ö Itacha. Men det blir först en go middag och välbehövlig sömn i en lugn hamn.

Ny morgon Nina och jag går ut på vår morgonpromenad som alltid avslutas med en kaffe latte på ett mysigt fik. Vi återvänder till båten och gör loss och börjar tuffa söderut allt medan tjejerna sover. Strax innan mudderverket i kanalen så fastnar en britt med sin båt och vi gör en 360 för att hjälpa dom loss. Nina klättrar ut på peket och lämnar över en tamp och sedan så drar vi loss dem ur dyn. Allt är över på några minuter och vi fortsätter. Nu vaknar A & A och undrar lite vad som händer och sätter sedan i sig frukosten.

I höjd med Nidri någon timme senare så ser vi nästa båt med britter som står och viftar med armarna upp och ned vilket är ett internationellt tecken som betyder att någon är i nöd, detta är inget som man får strunta i. Enligt sjölagen står det att man är tvungen att agera, detta var det många båtar och dess besättningar som inte visste men Ameline har en välutbildad sådan. Ny 360 och denna gången så räckte vi över en skarp kniv då den badbåt som dom hyrt hade fått en grekisk fiskelina i propellern.

Dagen slutade med att vi kom in i en mysig liten hamn på ön Itacha byn heter Kioni och är en liten pärla på öns nordost sida. Här ligger vi två nätter och får känna på vädrets makter då det brakar lös med en åskskur med tillhörande vind som under ca en minut blåser med stormstyrka inne i hamnen så vår flagga slits loss. Men vi draggar inte då vi hittat ett stort gammalt ankare med tillhörande kätting på botten i hamnen. Vi gjorde fast i detta gjort och låg säkert.

Efter Kioni så tog vi oss till Eufemia en av de få hamnar i Grekland som tar hamnavgift 1 euro per meter båt, så i vårt fall 9,9 euro plus skatt på 23 %. På Ponza i Italien ville dom ha 100 euro för en natt.

Nu är det torsdag kväll och vi ligger i ännu en jättemysig liten hamn Fiskardo som ligger längst upp på Kefalonia Det ryktas att Bill Gates har en sommarstuga här så det är inte kattskit vi pratar om. Imorgon så tänker vi bara ligga still och speja efter Bill och alla andra kändisar som har för vana att komma hit till denna lilla pärla. Nu skall jag krypa ner hos frun som lagt sig tillrätta.

Vi hörs snart igen

Tyvärr har vi lite problem med att lägga in bilder men vi jobbar på det.



Ameline går i sjön

Nu är vi på väg igenPosted by Glenn & Nina Henriksson Thu, August 28, 2014 20:33:48

Skepp o hoj!

Ja, så har ett år förflutit och det blev dags att åka ner för att träffa Ameline Eleonore. Hon har legat och väntat hela vintern nere i Cleopatra marina, en mycket bra marina med trevliga människor.

Vi tog oss ner via Amsterdam och Aten för vidare transport till Preveza med buss. Vi hade bokat ett rum på marinan för nu så skulle Ameline göras iordning för segling och det skulle ta några dagar. Vi hade med oss en stor bag med verktyg, maskiner, epoxi, väv och en massa andra grejer.

Vi började varje morgon med äggröra med bacon bröd och kaffe. Sedan så började ett hårt jobb med att göra Ameline klar för The inland sea. Klockan 13 varje dag var det lunch nere vid kajen och något gott att dricka givetvis. 19:00 slutade arbetsdagen och vi tog en lång dusch på rummet och efter den blev det en kall på terassen innan maten.

På lördag under en sen lunch så träffade vi på Annbritt och Kurt två sköna seglare som valt att tillbringa sin lediga tid med sin båt i Grekland. De historier som vi sen skulle få höra under våra middagar räcker till för en hel bok eller två.

Som av en händelse så hade de nyligen bytt batterier i sin båt till batteriernas Rolls Roys och de ett år gamla batterier som nu hade stått under deras båt passade perfekt till Ameline Eleonre, så istället för 150 Ah så har vi numera 300 Ah till att kyla ölen och rosevinet med.

När Ameline väl kom i sjön så rusade jag runt för att kontrollera att inget läckte, alla kranar var täta men när jag lyfte på durken så fick jag en chock. Vatten hela vägen upp till toppen av batterierna men inte över polerna tack och lov. Utan att tveka så stack jag ner handen i oljevattnet och smakde för att kolla om det var The inland sea eller bara en del av de 400 liter färskvatten som vi tankade dagen innan, Då vi var lite osäkra på om det var salt eller sött så tog jag upp lite vatten ifrån sjön och gjorde likadant med detta, alltså ner med handen och smaka, fy fan va salt det var blodtrycket och pulsen sänktes med tvärnit ner till normala värden. Att använda saltvatten som blodtryckssänkande och pulsnedsättande är nog inte gångbart inom den västerländska sjukvården men det funkade hur bra som helst i detta fall.

Efter att allt var lugnt igen så tuffade vi över till Preveza för en sen lunch. Härligt att båten var i sjön igen och vi var på väg. Morgonen efter så stod vi upp tidigt och gav oss iväg mot Lefkas stad där vi skulle träffa Annbritt och Kurt för att få "nya" batterier i Ameline. Kurt och jag satte i de nygamla batterierna och sedan så sa vi hej då.

Efter att att ha gjort Lefkas stad så slocknade vi i förpiken. Nöjda med en händelserik dag.

Ny morgon och vädret var hyfsat, klarblå himmel och lagom vind. Idag skulle vi ner till Meganisi och vi tänkte tillbringa natten i en av alla vikar. Vi hittade en som tilltalade oss, vi smög oss längst in i viken och båtarna runt oss började att vifta för att förklara att det var grunt längre in. Nina som stod på fördäck lugnade alla med att vi minsann har varit ute och seglat förr, så vi vet vad vi gör. Ankaret gick i sjön och Ameline låg tryggt förtöjd i en ny hamn. Det blev kvällsdopp, middag i sittbrunnen med stearinljus och soft musik.

Nu är det torsdag och vi ligger i en mysig liten by som heter Sivota idag blev det kryss mest hela vägen.På vägen tog vi en koll på Onassis ö Scorpios där Jackie (Kennedy) Onassis brukade ligga och sola till dess att en paparazzi dök upp ur havet och tog en bild. Efter det sägs det att hon lämnde ön för att aldrig återvända.






Framme i Preveza och Cleopatra Marina

Nu är vi på väg igenPosted by Glenn & Nina Henriksson Fri, August 30, 2013 18:01:20
Nu står Ameline Eleonore på land i Cleopatra Marina, hennes ny hemmahamn. En mycket proffsig upptagning.
Efter att ha städat, packat och en natts sömn i ett rum på marinan tog vi taxi till Igouminitsa för att ta färjan till Korfu.
I Paleokastritsa på Korfus västsida bokade vi in oss på hotell Odysseus tre nätter för att vila oss från vår tuffa seglats ;). Här är vi nu, sitter på altanen till vår svit efter en dag på stranden. Ikväll blir det jazzmusik på en taverna vid havet. På söndag lyfter vi mot Rygge/Oslo flygplats och sedan blir det tåg till Götet.
Sex underbara och händelserika veckor är till ända och planeringen inför nästa år har redan börjat.



Preveza

Nu är vi på väg igenPosted by Glenn & Nina Henriksson Tue, August 27, 2013 19:14:22
Nu har vi gått i mål. Det som vi påbörjade för fyra år sedan är nu i hamn. Många distans har vi gjort och otaliga viner har provats under vägen men som sagt nu är vi äntligen i mål. Imorgon så lyfter vi Ameline Eleonore och ställer henne på land.

Ja, just det vi hade ju en landskamp mellan Sverige och Skottland. Som sagt det blåste utav helv.... men besättningen var taggade. När vi kom ut ur viken så möttes vi av 4m vågor där topparna blåste av och försvann i ett skum. Jag föreslog att vi skulle sätta två rev för att det skulle bli lite behagligare. Men både Nina och Amie blängde på mig och Amie skrek " för helvete upp med allt vi har för nu skall Skottarna få se varför vi kallas för Vikingar. Alla segel gick till väders och Ameline Eleonore plöjde fram i det Grekiska havet, loggen visade 8 knop och livet lekte. Nu kom nästa utbrott ifrån Amie hon skrek "pappa om vi skall hålla på och tävla i sådan här vind så får du köpa riktiga grejer"
Skottarna lyckades inte att hålla Amelines fart och kom allt mer på efterkälken, Ameline frustade och knarrade på sin väg igenom havet, Det knakade när vi tog hem på genuan och Andersenvinscharna spände skotet till bristningsgränsen.

Ja så här kunde det ha gått till men verkligheten är en helt annan. Här i Joniska havet så blåser det inte något vidare hårda vindar. Det blåste kanske 5m när vi kom ur viken och Skottarna var redan borta. Men vi fick en kamp iallafall, en fransos ville visa vad han kunde. Han försökte ta oss på lovartsidan för att på så sätt knycka vinden ifrån oss. Men detta kunde vi inte tillåta utan pressade ut deras båt precis så som min mentor Göran har lärt mig, det gapades och skreks en massa på Franska. Men vi vek inte ner oss utan tvingade dom att gå på läsidan vilket inte går för där och dom fick fladder i sina segel. Efter ett antal försök gav dom upp och startade motorn för att komma förbi. SEGER till Sverige.

Dagen efter så blev det tävling mot Skottana och vi vann klockrent

I Petriti lyckades vi få all vår tvätt tvättad helt gratis. På tavernan Leonidas tvättar frun eller någon annan din tvätt medan du dricker en öl och äter god mat, helt fantastiskt och väldigt lyxigt.

Igår la vi till på chartermålet Parga. En fantastisk plats med en mysig liten by som hänger på sluttningarna ner mot havet. Vi åt en god middag med underbar utsikt och romantisk stämning.
En plats med lång historia. Någon gång för länge sedan så seglade det runt en galning i dessa vatten och gjorde livet svårt för dom som kom i hans väg en riktig typ som höll sig med ett harem bestående av 500 mer eller mindre villiga kvinnor. Han ville ha Parga som då tillhörde Britterna och dom fegade ur och gav Parga till typen. Detta är en liten skamfläck i Britternas kolonialhistoria. Typen hette Ali Pasha så nu vet ni varifrån uttrycket "Du beter dig som en Pasha" kommer ifrån.

Nu har Amie åkt hem och jag och Nina skall avsluta seglingen imorgon genom att tuffa över till Cleopatra marina och sätta Ameline på land.



Yassas.

Next »